Vid många av de olika svetsmetoderna används gaser för att både skydda och reagera med svetsprocessen
Skyddsgaserna vid svetsning klassificeras och gruppindelas i standarden SS-EN ISO 14175
Namnet skyddsgas har lite missvisande benämning då de förutom att skydda svetsprocessen även kan bestå av noggrant balanserade gasblandningar som på andra sätt reagerar med svetsprocessen för att skapa ett optimalt svetsresultat.
Nedan information gäller för bågsvetsmetoderna MIG-svetsning, MAG-svetsning, TIG-svetsning och Plasmasvetsning.
Skyddsgaserna har som huvuduppgift att omsluta smältan och skydda denna från kringliggande atmosfär. Ifall syre kommer i kontakt med smältan så bildas oxidationer samtidigt som kvävet i luften kan resultera i porer i svetsen. Dessa föroreningar kan ledan till drastiskt försämrade mekaniska egenskaper i det slutliga svetsförbandet.
Skyddsgasen omsluter samtidigt ljusbågen som på så sätt blir lättare att hålla stabil vilket möjliggör en högre svetshastighet.
Vid bågsvetsning bildas den hälsovådliga gasen ozon vilken kan minimeras genom rätt skyddsgasblandning och således skapa en bättre arbetsmiljö.
GASER VID BÅGSVETSNING
I de flesta skyddsgaser så används basen Argon vilken är en intert gas, dvs den reagerar ej med omgivningen, och ger ett effektivt skydd mot föroreningar.
Helium, som även den är inert, kan i vissa fall nyttjas för att ge en djupare penetration och ökad produktivitet.
Genom att blanda in låga halter av in Väte kan oxidationen reduceras samtidigt som en djupare penetration erhålls för vissa material.
Vid MAG-svetsning så tillsätts vanligtvis Koldioxid som reaktiv gas för en stabilare ljusbåge och djupare inträngning med högre produktivitet som resultat.
Kväve nyttjas ofta som tillsats vid svetsning i rostfria material för att uppnå optimala metallurgiskt resultat i svetsförbandet.
