Du är här

Normalisering

Normalisering är en värmebehandlingsprocess som ger materialet en jämnare kornstorlek vilket leder till högre brottgräns, sträckgräns och en mer förutsägbar mikrostruktur.

Beskrivning
Illustration av Normalisering

Hur fungerar metoden

Normaliseringen utförs genom att godset laddas i en ugn där det värms upp och hålls i en specifik temperatur [A]. Hålltiden beror på önskad kornstorlek, materialtyp och godset grövsta dimensioner. Därefter luftkyls godset ned till rumstemperatur igen [B]. 

Olika smides och gjutprocesser av stål kan resultera i en inhomogen mikrostruktur i jämförelse med stål i färdigtillverkat tillstånd. Att utföra t.ex. skärande bearbetning på stålet kan medföra en risk då hårda karbider kan skada bearbetningsverktygen.

Stora korn kan även resultera i att stålet spricker vid tillverkning eller hos kund eftersom att stålet är hårt och sprött. De stora kornen är materialets svagaste punkt då sprickor lättare löper längs stora korn än små korn. Grundorsaken till ett brott kan härledas till stora korn, så kallat inhomogen mikrostruktur. Inom austenitområdet kan den ojämna strukturen bli jämnare och mer förutsägbar då austenitkornen som bildas har en mindre storlek.

Kylhastighet och stålets kolhalt kan påverka mycket vilka strukturer som bildas vid kylningen. Tillverkaren av materialet har diagram som visar vilka tider och temperaturer som ska användas för att få olika strukturer, så kallat fasdiagram, och TTT diagram. Exempel på strukturer är ferritisk-perlitisk struktur och widmanstättenferrit.

Normalisering kan utföras flera gånger i följd för att få ett mer homogent material och därmed undvika sprickbildning och plötsliga brott som annars kan orsakas av stora korn i materialet.